Men…
Det var bara chauffören som väntade och sa ”hej!” och så var det inte mycket mer med det. Bornholmsborna brydde sig inte om att åka ut dit för, vadå, man kan ju se honom på TV sen.
Så istället för att stånga sig fram bland hysteriska fans åkte en förvånad superstjärna hem till en familj som chauffören kände och drack kaffe i vardagsrummet…
Typiskt Bornholm.
Där tar man det mesta med stort lugn. Och varför inte? En ö av granit som tagit 400 miljoner år på sig att röra sig från Ekvatorn, där den först dök upp ur havet, till Östersjön har naturligtvis inte bråttom.
Kanske är det därför svenskar gillar ön?
Mats Persson, skåning som flyttade till ön för tjugo år sedan, funderar:
- På Bornholm får man det danska gemytet, vilket är en klyscha men en sann sådan, lite mer än i övriga Danmark. Kombinerar man det med den speciella känsla som alltid blir på en liten ö så får man en egen mentalitet.
Bornholmarna anser att de på sina fem gånger tre mil har en plats som leende dödar stress för den som behöver varva ner. Livet är ju skönt så varför inte låta det vara det. Eller som någon sagt:
”På morgonen går solen upp i Nexø, på kvällen går den ner i Rønne. Svårare är det egentligen inte.”
En egenhet som säger en del om bornholmarna är att om det snöar på vintern plogar man inte efter 21.00. Läs det igen. Om det snöar på vintern plogar man inte efter 21.00.
Vad ska man ut för då om det är så dåligt väder?
Typiskt Bornholm.
Nu är just detta ett exempel som få svenskar behöver bry sig om, eftersom det är under sommarhalvåret svenskar kommer. Och då är det inte snö. Tvärtom. Bornholm är Danmarks solsäkraste plats. Fikon och persikor, som man förknippar med betydligt sydligare breddgrader, växer i massor där.
Bent och Susie Bisgaard som driver Café Graack, som faktiskt har öppet året runt, konstaterar:
- På vintern är det vi två som jobbar här och bakar allt själv. På sommaren har vi femton anställda…
Ön har 45000 bofasta invånare och 600 000 turister.
- Svenskar är lite speciella, säger Bent Bisgaard, för de äter så otroligt mycket glass. De vill sitta ute i trädgården och äta glassdesserter. Alla dagar.
Kolla en sommardag, säger bornholmarna, och du ser på en människa att det är en svensk om de går och äter en Krølle-Bølle. Alltså en hemlagad våffla med ett berg av glass, sylt, vispgrädde – och en kokosboll på toppen.
Bornholm gillar svenskar.
Det var snart 350 år sedan ön tillhörde Sverige och styrdes av en grym kommendant så det lär inte vara därför. Tvärtom så är Bornholmstrafikkens färjor döpta efter frihetshjältarna som gjorde sig av med svensken 1658 och såg till att ön blev dansk igen.
Kanske beror det istället på stadsdelen Svenskbyn i Rønne? Både Hitler och ryssarna hade planer för Bornholm under andra världskriget. Ön bombades av ryssarna – lyckligtvis efter att befolkningen varnats med flygblad – så att mycket förstördes. Efter kriget, kanske som ett resultat av dåligt samvete, såg Sverige till att 250 trähus byggdes på ön. Hälften i Rønne och hälften i fiskestaden Nexø. Husen isolerades i början med tång och är fortfarande enormt populära. Att svänga av från gator med Bornholms mer traditionella stenhus och in på Blekingevägen, Hallandsvägen, Värmlandsvägen och allt vad det heter är speciellt. Där står träkåkarna i rad som i, tja, vilket Halland eller Värmland som helst.
Fast det är ju det danska man kommer för. Eller ska man säga det bornholmska, kanske?
Ta bara det här med färska grönsaker. Svenskar brukar falla i trans över de färska grönsakerna som man köper längs landsvägen. Visst, delvis för att de är goda men framförallt för sättet man köper dem på.
Priser på en lapp och ett kassaskrin framställt.
Samma tro på hederligheten hos turisterna – som ofta är barnfamiljer – ser man längs de många cykelvägarna. Vid gårdar kan några stolar och bord stå framställda och i kylboxar finns läsk och öl och i termos väntar kaffe. Några kakor, kanske. Mackor. Frukt.
Och så kassaskrinet.
Typiskt Bornholm.
Att hyra cykel är billigt. Speciellt för Bornholm är att många cykelvägar går där inga bilvägar alls går. Det beror på att banvallarna längs den gamla järnvägen, som lades ner 1968, gjorts om för cyklister.
Många av de små hotellen och pensionaten, som det verkligen vimlar av, bygger också på en tro på den goda människan. Som Holmegaard, en korsvirkespärla i Sandvig på norra Bornholm. Under vintern bor ägarfamiljen i huset. Framåt påsk flyttar hon ut och låter vardagsrummet bli frukostmatsal. Där, precis som på många andra ställen, bokstavligt talat lever man med gästerna.
Turismen är nämligen viktig
Visserligen finns fantastiska fiskrestauranger i allra högsta grad - och McDonalds fiskburgare för stora delar av Europa tillverkas här – men fiskeindustrin har ändå problem. Annat behövs. Därför finns någon sorts tyst överenskommelse om att man verkligen måste vårda sina gäster.
Som turist är det bara att tacka och ta emot.
Man har sett till att det finns ett stort utbud för turister men försöker undvika att ön ska bli en enda stor gatufest.
Det finns andra sommarplatser där utbudet snart bara består av lakritsremmar och mobiltelefonskal. Detta försöker man undvika.
Bornholm ska vara Bornholm.
Genom ett regelverk, som följs noga, ser man till att hus inte går att köpa för att enbart utnyttjas några sommarveckor. En boendeplikt styr detta och gör samhällen levande på ett helt annat sätt än i många andra så kallade semesterparadis.
Henrik Jordal, som jobbar med bilar på ön, flyttade dit med familjen för fyra år sedan. Bort från Köpenhamn, bort från trängsel, bort från avgaser. Han berättar:
- En ö är så överskådlig. Det gillade vi och det tycker jag mig märka att svenska turister också tycker om. Vi åker ofta till norra delen och städer som Sandvig, Allinge och Gudhjem.
I Gudhjem, bara namnet är vackert, klättrar husen på varandra. Pubar, uteserveringar, glassbarer…
- Dit kommer de flesta turisterna och det vi som bor här tycker att det är kul att umgås, säger Jordal, men det fantastiska är att man därifrån kan åka fem minuter in på ön och vara alldeles ensam igen.
Många turister bor i norr och tillbringar dagen i söder.
Norra Bornholm har dramatiska klippor, södra tvärtom sandstränder. Trots att bara några mil skiljer. Dueodde, längst ner, är en av Europas finaste stränder. Enorma klitter och flera kilometer strand ut mot ett långgrunt hav.
Utan brännande maneter.
Bara en sån sak.
Som en del i turistsatsningen pågår en upprustning av golflivet. Fyra artonhålsbanor finns numera. Nyast är en i Rø som öppnade förra året. Banarkitekten Line Mortensen, ung danska som annars är verksam i Skottland, har varit med och skapat bland annat hål 4. Av många ansett vara Danmarks vackraste med utsikt över Christiansö.
Anläggning är så där trivsam som de flesta vill att golf ska vara. Ingen påklistrad snobbighet utan ett ställe där man snackar med folk, spelar sina arton hål och snackar lite till. En puttinggreen vid restaurangen säger mycket. Ja, den ligger nämligen inte där för att man ska träna puttning utan kallas ”öl-green” .
Carl-Aage Reuss, pensionerad pilot som har anläggningen som sitt livsverk, säger:
- Vad det betyder? Där ska man avgöra vem som ska betala för ölen.
Typiskt Bornholm.
Åtta av tio turister kommer tillbaka till Bornholm. Ännu fler vill komma tillbaka.
Möjligen också Julio.
"Författare journalist OLA LILJEDAHL"